Nybörjarkursernas fixering vid honnörspoäng som värderingsmetod går mig ibland på nerverna. Det är bara i sangspel som den metoden fungerar acceptabelt. I färgspel är den minst sagt missvisande.
Ett tydligt exempel är denna hand från i tisdags:
Till höger öppnas det med 1NT. Alla är i zonen.
Poängfreaken räknar till 12 hp och lite fördelning. Visst räcker det för att bjuda?
Men låt oss tänka lite till och från en annan vinkel: hur mycket saknas? 7 hp i spader, 4 hp i hjärter, 4 hp i ruter och 7 hp i klöver – summa 22, dvs drygt sju stick. Är partnern klen, blir det ännu värre, eftersom man inte lär kunna spela upp mot kungar och gaffel. För att vi ska ha högsta kontraktet behöver partnern minst 2-3 stick, men i så fall har motståndarna knappast någonting hemma eftersom handen till vänster måste vara riktigt dålig.
Hur bra är handen defensivt? Jo tack, 3-4 stick bör den vara värd. Har partnern en enda ingång, lär motståndarna knappast klara 3 sang. Möjligen har de en högfärgsutgång, men i så fall har vi definitivt inte i leken att göra.
Summa summarum: praktiskt taget ingenting att vinna på att bjuda men däremot åtskilligt att förlora. Och visst var det så:
Öst bjöd 2 ruter och Syd valde en negativ dubbling, som Nord straffpassade på.
Spader ut till esset och en rutermask gick bra, men sedan blev det inte så lustigt. Kalaset kostade 1100 sedan Nord kommit åt at trumfa ut.
I och för sig hade det kunnat bli lite billigare med klöver från bordet i andra stick, men även då blir resultatet sämre än de 4 hjärter som Nord-Syd klarar för egen maskin.
Jämför den aktuella handen med denna:
Kknxxx Dknxxx xx x
7 skraltiga hp – sånt kan man väl inte bjuda på?
OK, i minuszon skulle jag tveka, men inte annars. Även här saknas sju stick, men två tänkbara färger betyder att vi har minst 5-3 i någon av dem fyra gånger av fem. Och defensivt är väl ett enda stick det mesta man kan räkna med, så de har säkert ett bra kontrakt.
När man inte är överlägsen i honnörsstyrka är det fördelning som avgör – inte dessa **** honnörspoäng.
